Kunskap – integratörens eller kundens egendom?

Som konsult vill man naturligvis känna att den kunskap man besitter ger ett mervärde och nytta till kunden. Och om inte, så blir du som konsult inte anlitad. En ryggmärgsreaktion kan då vara att att hålla på sin kunskap och inte dela med sig till den kund som du arbetar för så att du behåller ditt försteg. När du jobbar med öppen källkod så har kunderna alla möjligheter att själva lära sig och ta del av hur produkterna fungerar. Det kan i vissa fall faktiskt leda till att det hos kunden dyker upp en specialist som kan mer om ett visst område kring produkten än vad du som konsult har.

Är det ett hot? Nej, iställer innebär det att kunden får kraft att själva få kunskap och vara innovativa och hitta nya lösningar. I slutändan tror jag att det för mig som konsult innebär ett återkommande engagemang, därför att kunden får kraft att förstå och se möjligheterna. När jag och mina kollegor blir anlitade är det för att det behövs för spetskompetens, inte för att vi skall göra varje liten föränding som kunden omöjligt kan göra själv för att det är för komplicerat när koden är stängd. Vår roll blir också att vara de som samlar kunskapen, vi kan ju inte lära oss varje kunds dagliga verksamhet i detalj, men med förändring och innovation hos kunden kan vi lära oss, och förmedla innovativa idéer. Det gagnar hela communityn av en öppen källkodsprodukt.

Detta är inte möjlig när produkterna är proprietära. Det beror på att licensregler där användarna hindras från att vara innovativa, men även på att det inte är möjligt att ta del av hur produkten fungerar i detalj. Naturligtvis hindrar inget att en kund går exempelvis en sharepoint-kurs, men för att helt förstå en produkt krävs tillgång till källkoden. Proprietära produkter är skapta för produktleverantören och dess partner skall trycka ut innovation till kunden, och att greppet om kunskapen kring produkten skall stanna där.